Tröjan för honom

Ack, vilken märklig och nymodig beklädnad detta är! En huva, sannerligen en huva, likt munkarnas gamla kåpor, men av ett tyg så slätt och blänkande att det vore som silke vävt av framtiden själv. Färgen? En djup grönska, som en skog i gryningen, men med ett tryck av ett lejon – detta ädla, kungliga djur, vars blick genomborrar själ och hjärta likt en vis kung av savannen. Snören hänger från huvan, en detalj jag ej kan förstå nyttan av – kanske är det för att spänna åt kring huvudet vid stränga vindar, likt en sjöman inför en storm? Ärmen tycks bred nog att rymma även en gammal mans sköra benstomme, och längden förefaller passande för att hålla undan både drag och kyla. Ack ja, klädedräkten har sannerligen förändrats genom tidevarven, men ett är säkert – den som bär denna särpräglade tröja bär ej enbart tyg, utan en skildring av djärvhet och styrka.